Man blir lätt sentimental när man tänker tillbaks på tiden som har gått efter att Amanda föddes, fem över fem på eftermiddagen den 12 november 2006. Fars dag. Den första dagen på min största utmaning någonsin.

Jag har skrivit om förlossningen tidigare och tänker inte dra så mycket från den alls, förutom att jag börjar minnas mer och mer av vad som hände innan och speciellt då när vi åkte in med taxi till Karolinska sjukhuset i Solna. Om folk sett mig innanför våra fyra väggar hade de skrattat ihjäl sig. Om folk sett mig när jag skulle in i taxin hade de skrattat ihjäl sig. Som lök på laxen så kan vi toppa allt med att om folk hade sett mig när jag skulle ur taxin vid förlossningen hade de skrattat ihjäl sig.

Papphammar, någon?

Hur som helst… Från att ha varit ett litet skrikande monster som grinade och skrek åt alla har Amanda utvecklats till att bli en duktig tjej som faktiskt kan en hel del. Visst har hon kvar en del trams inom sig, men hon är ju bara fyra år… Hon har en vilja utan dess like. Hon klär sig själv, och gör det jäkligt snyggt också. Kort och gott – hon är den Amanda vi ville ha!

På lördag ska Amanda ha sitt första barnkalas här hemma och hon har bjudit hit ett par kompisar. Vi tar kort och kollar vilka vi får publicera här, efter det kommer en liten bilduppdatering. 🙂

Ett stort grattis till vår stora tjej, Amanda – vi älskar dig!!!