Amanda och Marcus önskar er alla en riktigt god jul!
A(H1N1) och skratt
Bli inte rädda när ni läser rubriken, det är ingen fara på taket alls.
Amanda har varit sjuk från och till sedan början av november och därför har vi hållit henne hemma från dagis i ett par veckor nu. Det är slitsamt för mamma men bättre att hon är hemma än att hon kommer till dagis och blir smittad med någon ny sjukdom. Förra helgen konstaterade vi att Amanda hade öroninflammation och har därför gått på penicillin. Nu har hon varit frisk en vecka och kunde därför äntligen vaccinera sig mot baconfebern… Nästa spruta blir i vecka 3.
Hon beskrev det med orden ”jag var ledsen och det gjorde ont, men nu är jag glad”.
Vilken duktig tjej vi har!
Marcus har haft ett par dagar då han ätit extremt mycket. Han har även slumrat till lite då och då. Kittlar man honom på hakan så spricker han ut i ett dunderleende, vilket vi lyckades fånga på bild förut.
Idol-Amanda?
Det är knapert med kommentarer på bloggen. Glöm inte bort att vi i framtiden kommer att göra en bok av allt innehåll, även kommentarerna för både Amanda och Marcus.
Under helgen har Amanda sjungit som en tok och haft både det ena och det andra som mikrofon. Därför passade jag på att i julruschen bär jag var i en leksaksaffär i ett annat ärende köpa en mikrofon med tillhörande stativ och högtalare. Detta resulterade i att Amanda nu har konserter för hennes dockor och ibland även för mig, mamma och Marcus. Dockorna radas upp i trappen och där sitter de och lyssnar på henne.
Givetvis har vi lagt upp ett YouTube-klipp när hon sjunger! Håll till godo och kom ihåg att kommenterar du inte detta inlägg kommer inte tomten!
Gullungarna
Skriver mer imorgon! Mycket att göra just nu, massor som händer. 🙂 Skickar en bild så länge.
Det är skillnad på skit och pannkaka
Idag vid middagsbordet hade vi en liten pratstund om vad saker och ting är. Helt plötsligt frågar jag om Amanda är en liten undulat och det är hon minsann inte.
Kontringen kommer då hon glatt säger följande: Jag är ett barn och ni två är människor.
Hon är inte dum alls den tjejen!
Videoklipp
Filmade lite i helgen som var och tog inte ur det ur kameran förrän idag.
Dels har vi Amanda som låter som ett helt kärnkraftverk och när hon börjar prata om hästar blir rösten silkeslen igen… 🙂
Sen har vi Marcus som gör filmdebut idag!!! Han visar upp sig lite och drar lite på smilbanden… 🙂
38.6
Amanda har under ett par nätters tid kommit in och väckt mig vid 4-tiden på morgonen och bett mig komma och sova hos henne. Imorse kom hon tjugo över ett och bad mig sova. Hon snorade, hostade och verkade sänkt. Vid 4-tiden tog vi tempen på henne och det visade sig att hon hade 38.6 graders feber. Stackars lilla Amanda! Efter att hon fått en dos nässpray och en Iprensupp började hon bli sval, vi lade oss och läste boken om Barbapapa och efter det somnade hon. När jag åkte iväg klockan 7 sov hon fortfarande och Marcus hade flyttat över i sin spjälsäng.
Marcus växer hela tiden. Han verkar med och tittar mycket, han vill resa sig uppåt och det om något är positivt. Snart blir det väl dags för babygymmet…
Statusrapport: Marcus Larsson
Hade tänkt att skriva detta redan igår, men eftersom det bara var 3 avsnitt kvar på säsong 5 av Lost så tittade jag på dem istället och finslipade texten till detta inlägg i mitt huvud.
Marcus äter, äter och äter. Sover gör han också. Blöjorna byts i 180. Han växer och står i rejält. Förra fredagen passerade han 5 kg (efter knappt tre veckor). Det tog Amanda över 8 veckor att få den vikten. Då vägde hon i och för sig 1,5 kg mindre vid födseln, men ändå. Det känns inte som att vi kommer ha några problem med varken vikt eller längd på Marcus. Amanda gjorde så att sjukvården blev orolig och skickade oss på kontroller stup i kvarten, något som till slut fick just ett slut när en doktor frågade om det var vi eller BVC som var oroliga… Ni kan ju gissa vårt svar!
Marcus tycker om när man pussar på honom. Extra speciellt blir det givetvis när storasyster Amanda pussar. Då skiner han upp. Han tycker väl om mamma mest just nu av förklarliga skäl. Det är inte för intet som hon snart kommer få ett nytt smeknamn (inget jag kan skriva här, men tänk på mjölk och djur i ladugårdar är ni snälla!). Måste även flika in att han tycker om att ligga på min mage och bli killad och pussad på. Han gillar även mina lillfingrar som han kan suga på tills de ser ut som russin.
Han är redan väldigt stark i nacken och han lyfter huvudet så mycket han bara kan då han ligger på mage.
Just det! Kommentera GÄRNA våra inlägg. De ska tryckas i bokform till barnen och en kommentar gör givetvis inlägget ännu mer roligt. (Kommentarer modereras och godkänns av mig)
Någon form av magsjuka
Amanda skulle vara ledig från dagis i förra veckan på torsdagen och fredagen då hon skulle få en svininfluensavaccination på onsdagen utifall något skulle gå snett (typ feber). Tyvärr var vaccinet slut men hon fick ändå vara hemma. Det har varit en hel del trots och Amanda har även försökt sticka in händer och fingrar i munnen för att kräkas (så hon får åka ambulans som Marcus fick göra). Vi har medvetet kört hårt mot henne när det gäller och infört nolltolerans mot fingrar/händer i munnen.
Natten mellan torsdag och fredag fick hon sova i vår säng och jag passade på att sova i Amandas säng då jag skulle iväg på ett läkarbesök tidigt på fredag morgon. Halv ett skriker hon till och hon börjar kräkas – rejält. Hon fortsätter, vi går och duschar av oss och efter en stund framför datorn där vi tittar på kort går vi och lägger oss igen. Hon kräks ett par gånger till under dagen. Till en början misstänkte vi att det var ett finger eller en hand som retat upp halsen, men efter att hon varit relativt bra under helgen, med den enda anmärkningen lös avföring, så kom ytterligare ett bakslag i natt klockan 3. Då fick hon upp maten hon åt igår. Tidigt på morgonen ringer jag dagis och får då veta att det går något på avdelningen med exakt samma symptom.
Amanda har ingen feber och busar och leker som vanligt.
Imorgon ska vi skriva massor om Marcus!
”När jag var en liten bebis…”
… är de orden som Amandas meningar oftast börjar med nu.
Hon vill berätta så mycket och varje dag kommer nya ord som vi aldrig hört henne säga tidigare. Hon snappar upp mycket från sin omgivning. Idag sa hon t.ex. i bilen att Thailand ligger långt långt bort. Dessutom har hon kvar sin fascination för London. Vi känner att det snart är dags att ta med henne till denna underbara stad.
”När jag var en liten bebis i London träffade jag Barbapapa som var doktor och han åkte taxi”
Dagarna är helt underbara med denna tjej!
