Måste citera Neil Armstrong (har även läst någonstans att det var någon som skrev citatet åt honom, men det lämnar vi därhän nu…):
That’s one small step for man, one giant leap for mankind
Jag och fröken N skojade lite i måndags om att Marcus kommer gå innan veckan är slut och vad händer? Killen vill inte sluta traska fram och tillbaka. Vi har dock inte fångat det på film ännu, men vi gör det imorgon!
Inskolningen går bra! Marcus har käkat mat på dagis tre gånger nu och två gånger har det gått superbra, men igår var det ingen höjdarmat. Då jag jag värma på lite köttbullar med pasta när vi kom hem… På måndag gör vi sovpremiären tillsammans med de andra barnen, det ska bli skoj!
Ja, inte att glömma att den ena av två kindtänder tittade fram igår. Rätt var det var så skrattade Marcus och jag tyckte det blänkte vitt längre in i munnen. Var så klart tvungen att känna efter och mycket riktigt; ena tanden har gått igenom helt och den andra har nästan kommit fram. Det märks även på Marcus för han har blivit sitt vanliga busiga och skrattiga jag igen.