Nästan i samma stund som jag skriver detta så är det alltså ett år sedan vi åkte in till förlossningen på Karolinska sjukhuset i Solna. Tiden har gått så fort och tyvärr har mycket som man observerade med Amanda inte blivit lika väl observerat med Marcus, men å andra sidan har vi inte varit lika ”feschliga” som föräldrar. Nu är vi ju superföräldrar som kan alla knep, lyssnar av gråtskriken och vet direkt vad det är frågan om osv.

Det har hänt mycket med Marcus under de sista veckorna. Han klättrar upp i sofforna, ska upp på allt, ställer sig upp, går efter sin lilla gåbil, tar ett par steg osv. Han har dessutom börjat säga ordet ”titta” och pekar frenetiskt mot saker. ”Mamma” har han sagt länge, eller i alla fall något som vi misstänker är mamma. Han vinkar när någon går ut genom dörren och säger ”härrå”.

Smart kille!

Imorgon fyller han alltså ett år. Förhoppningsvis kommer vi få sova 03:55 imorgon bitti. 🙂

Det har även kommit in lite presenter från olika håll och kanter. Mycket ”vanliga” presenter om man får uttrycka sig så, men även något som både jag och mamma blev oerhört lyriska över att få. Min kusin Erik har nämligen själv gjort ett par canvasmålningar med barnens porträtt. Utan att medvetet göra någon ledsen så måste vi nog säga att dessa två tavlor är bland det finaste barnen någonsin har fått.

Hipp hipp hurra på 1-årsdagen, Marcus!