Månadsarkiv: augusti 2010

Jobbig dag…

Idag krockade vi med bilen och därför spenderades kvällen på akuten på Danderyds sjukhus.

Ingen av oss blev skadad i krocken, som gick lugnt till om man nu kan säga så, men för säkerhetsskull åkte vi dit och blev undersökta. Bilen fick endast skador på nummerplåten och grillen. Lite plast, går att ersätta utan problem. Är så glad att det inte hände ute på motorvägen!!

Amanda var nog mest nöjd av oss alla eftersom hon äntligen fick komma till Danderyds sjukhus, stället som jag besöker i andra ärenden lite då och då. 🙂

På vägen till DS hade Amanda 1000 frågor och vid varje rödljus blev hon jätteglad eftersom jag inte krockade med bilen framför… 😉

Känslosam berättelse av Amanda

Fantasin flödar just nu hos Amanda och det är något som både jag och mamma uppmuntrar henne till. Barn ska ha fantasi och de ska få fantisera om saker. Till exempel har Amanda varit gravid och fött sisådär 15 barn denna veckan. Hon har även gift sig ett par gånger. Med denna bakgrundsinformation ska jag skriva något som Amanda berättade nyss.

Vid middagsbordet berättade hon att hennes barns pappa hade avlidit och att deras barn nu var väldigt ledsna. Med stor inlevelse berättade hon även att hon ropat till honom om att han inte får dö, men att han gjort det ändå. När ambulansen kom till platsen tog de fram en luftballong där de stoppade i honom så han kunde få hjälp med att komma upp i himlen. När ballongen kommit så högt upp så man knappt kunde se den kom änglarna och gjorde om hans kläder till vingar.

Hon måste trösta sina barn hela tiden och det finns även en möjlighet att han kan komma från himlen, även fast det är svårt. Men då måste Amanda själv bli en ängel och flyga upp och hämta honom.

Givetvis berättade jag för Amanda att vi inte alls vill att hon blir en ängel, men då svarar hon lugnt följande:

Pappa, ta det lugnt. Jag har fått hjälp av ambulansen att göra så mina kläder får vingar och jag kan flyga upp och rädda honom. Sen flyger jag ner igen och då blir mina kläder som vanligt igen.

Givetvis blev både jag och mamma väldigt berörda av hennes berättelse och vi fällde båda två en tår. Vi älskar vår dotter så mycket!