Som ni alla vet var det ju stort bröllopsfirande i Stockholm förra helgen då kronprinsessan Victoria fick sin Daniel.

Vi spelade in bröllopet med tillhörande arrangemang på vår digitalbox och nu går det inte en dag utan att vi ska titta på Victorias bröllop.

För någon dag sedan kom Amanda ner från övervåningen med sin prinsessklänning och diadem och ville gifta sig med mig. 🙂

Här hemma är det dags att börja säkra en massa saker nu eftersom Marcus börjat ta sig från punkt A till punkt B.

Hans favorit är ena lådan under TV:n där Amanda har sina filmer. Han tar sig dit i tid och otid och öppnar lådan och tittar lite. Därefter svänger han runt, spanar in nästa roliga ställe och tar sig dit.

I torsdags var han lite grinig och ville inte alls vara med. Jag gick upp med honom och lade honom i sängen och fick honom att somna rätt snabbt. Efter 30 minuter vaknar han och jag lyfter upp honom och kort därefter kastar han upp. Vi misstänkte att det hade med att han fått fyra tänder i överkäken på väldigt kort tid (han har nu sex tänder framme) och han blev ynkligare och ynkligare för var minut som gick. Han började bli lite bättre i fredags och natt mellan fredag och lördag hade han kraftig feber.

Febern sjönk senare och nu idag har han varit samma gamla Marcus igen. Lite snorig och lite hosta kommer titt som tätt, men hellre hans goda och glada skratt än gråt.

Igår var även jag och Amanda på Filmstaden i Kista galleria och såg Lilla spöket Laban – Bullar och bång tillsammans. Vi åt även på McDonalds och efter det ville hon ha popcorn och Fanta. Amanda gjorde även en ledsen pojke glad när hon bjöd honom på popcorn. Glädjen hos pojken varade dock inte så länge för efter det ville ju även han ha en egen popcornbytta. 🙂

Amanda passade på att fira nationaldagen med att besöka slottet i Gamla stan tillsammans med gudmor Maria och mamma idag. Maria berättade en massa om rummen i slottet för Amanda och det var mycket att ta in. I livrustkammaren fick hon se en massa gamla klänningar.

Amanda har pratat mycket om prinsessor och kungar hela eftermiddagen. 🙂

Marcus och jag har varit ute på en promenad. Vi passade på att ta en riktig långpromenad och efter det städade vi upp lite efter kalaset som var här igår.

Vi hade ett par vänner med barn på besök och Amanda fick röja loss rejält. Det slutade med att när gästerna skulle åka hem på kvällen upptäckte vi att vi fått teglet målat med rosa färg… 🙂 Som tur är så var det gatukritor som försvinner så snart det kommer vatten på färgen… 🙂

Jag har nu varit hemma i en månad och det har varit så skoj!

Första månaden hade jag semester och rent tekniskt arbetade jag. Detta resulterade i att Amanda faktiskt kunde gå på dagis en hel månad – full tid!! Hon har haft det så roligt och hon har fått vara med på alla aktiviteter som de haft för sig på dagis. Tänk om kommunen kunde ta bort 15-timmarsregeln… Vi betalar ju ändå full ersättning för henne. Nåväl, det där är något som kan avgöras i valet så vi får se. Ska inte gå in i politik på barnens blogg. 🙂

Hur som helst så har hon haft det helt underbart och roligt!

Vad har jag och Marcus gjort då? Vi har promenerat mycket. Vi har busat mycket. Vi har skrattat mycket och vi har lärt känna varandra på ett sätt som jag inte känt honom tidigare. Det är en sak att vara hemma och umgås, men det är en större grej att vara föräldraledig och vara själv med ens barn. Att jag dessutom ska vara hemma till mitten av januari gör faktiskt inte saken sämre. Den tid som ”investeras” i detta nu är tid som jag i framtiden kommer kunna räkna till pluskontot för båda barnen. Att vara hemma två månader på sommaren gör inte min grej, även om jag respekterar de som bara har möjligheten att vara hemma då det exempelvis är som minst att göra på sitt jobb o dyl. Vi gjorde klart rätt tidigt att jag skulle vara hemma längre med Marcus än vad jag var med Amanda.

Jag inser att jag faktiskt missade en hel del med Amanda då jag tog över föräldraledigheten vid 9 månaders ålder. Marcus blev precis 6 månader när jag bordade skutan. Det är ju nu det händer som mest! Att han har en massa tänder framme och ett par på gång gör inte saken lättare. Det gör ont, han behöver tröst – något som han tidigare fått genom mammas bröst, men nu får även jag hjälpa till.

Att Amanda växer och börjar våga mer är bara härligt. Dessvärre så kanske alla saker som hon vågar göra inte är sådant som gillas av oss, men det är smällar man får ta. Förra helgen var hela hon ett enda stort blåmärke med plåster på väl valda ställen på kroppen. Något vi lärt oss är att ”inte föda elden med mer bensin” när något händer, utan först och främst kolla så allt är OK och efter det få henne att tänka på något annat.

Postar ett par bilder jag tagit på barnen idag!